9a finns ej mer

För några veckor sedan hamnade ett foto av mig och min syster, taget på första skoldagen, på kylskåpet.
Imorse tog vi ett nytt foto på samma ställe.
Den här gången var vi finklädda och nio år äldre.
Det var vår sista skolavslutning på Folkasboskolan.

Jag har hatat den skolan. Jag har fått tvinga mig sälv dit varje dag, men en sak har gjort det värt det:
9a
Den bästa klassen man kan tänka sig på många sätt. Att gå i alltså. Vi har alltid varit lite av en problemklass.
Jag kan inte fatta att det är över. Det finns så många goda minnen av vår klass och vi har alltid haft en stor gemenskap, det bara känns som om det måste fortsätta så, men sanningen är den att 9a finns ej mer.
Det var många av mina skolkamrater som grät stort efter avslutningen idag. Jag var inte en av dem. Jag har fortfarande inte fattat att det var sista dagen 9a fanns till så som jag kände den. Självklart finns det flera 9a och det kommer ständigt nya 9a, men det kommer alltid bara finnas en 9a för mig.
Så om jag någonsin kommer gråta eller ej så vet jag att jag kommer sakna er otroligt mycket och jag är säker på att jag kommer att brista ut i skratt både en och två gånger i ett tyst klassrum på gymnasiet över något som 9a gjorde under de här tre åren.
Ni har betytt mycket för mig.

Efter avslutningen idag åkte jag in till stan för att handla lite. I dörren till ett köpcentrum stod en man och delade ut flygblad och sa "Hjälp till att stoppa organstölden i Kina".
Va?
Det känns som om det finns viktigare saker en medelålders svensk kan ägna sitt liv åt än organstölden i Kina. Jag gav honom bara en förbryllad blick. Stackaren såg ut som om han hade jobbat i sex timmar i streck utan ens kafferast.

Appropå kaffe så fick jag pris som skolans humanist idag.
Motiveringen var något i stil med att betrakta och tolka världen från olika infallsvinklar. Jag lyssnade inte så noga, jag hade fullt upp med att tänka ut tänkbara kandidater i mitt huvud. Så brukar jag göra när ett pris delas ut som jag inte har en chans att få.
Min min måste ha varit rätt skrattretande när mitt namn lästes upp.
Jag vann ett paket med böcker och kaffe. Jag bara längtar efter att få börja läsa den decimetertjocka biografin om någon upptäcktsresande snubbe som älskade Hitler.
Nej, seriöst. Jag är jätteglad för det priset.

Önska mig lycka till nu när jag har kommit ut från grundskolan!
Olga