Första dagen på jobbet

Idag har jag jobbat första dagen på sommarjobbet.
Det har varit en bra dag, men det märks att folk här på Island börjar bli vana vid utlänningar. Första stället vi gick till var ett dagis.
Där var det en liten tjej som skulle prata med oss alla. När turen kom till mig och hon hade pratat en stund frågade hon om jag var från Thailand.
"THAILAND?!" ropade jag. Jag menar... Jag är liksom vit...
"T-H-A-I-L-A-N-D!" Upprepade den lilla (asiatiska) flickan och sedan vände hon sig om och ropade uppgivet
"Åh, hon förstår inte!"
Minimänniskor kan vara ganska underhållande.

Så efter en stund kom en liten snubbe och ställde sig i rabatten bredvid mig. Sedan började han peka på allt runt omkring sig och fråga vad det var.
"Ä dä?"
"En hink. Tror jag." Bra att fråga utlänningen.
"Ä dä?"
"Det är din tröja." Nej, jag skämtar inte. Tror att han gjorde det för att få uppmärksamhet. Han fick förövrigt inte vara i den rabatten upplyste en av hans minikompisar mig om. Det berättade jag för honom. Att han inte fick vara där alltså, inte varifrån jag hade fått upplysningen.
"Jag vet." Jaha? Varför är du där då?
Jag tänkte att det inte var mitt jobb. Minikompisen höll inte med. Hon fortsatte knacka. Hon trodde nog att jag var hennes fröken. Lustigt att hon inte reflekterade över att hennes fröken låg på knä och rensade ogräs i en rabatt.

Annars tycker jag våran grupp verkar ganska lustig.

Efter jobbet skulle jag träna karate hos en karateklubb i närheten. Jag var skittrött och hade ingen lust att träna, men jag var nyfiken på stället. Sedan när vi kom dit satt det två snubbar där vid en dator.
"Jo, men tränaren kommer nog snart, du kan byta om därinne"
Jag gick dit han hade visat mig. Det var ett grymt läskigt rum. Allt i massiv betong och polerat tills det blänkte. Inga lampor tända. Helt tomt i rummet sånär som på en bänk. Ingångarna syntes inte. Det kändes som om någon blockerade dörren skulle man dö där inne.
Men det är lugnt, jag är ju karatenisse som vissa personer så respektfullt kallar det.

Jag bytte om och gick ut. En snubbe till kom. Han gick in i dojon. De hade en grymt cool dojo. Den var jättestor, den hade mattor, det fanns handskar på väggarna och boxningskuddar hängande från taken. Jag var grymt taggad på att köra.
"Nej, jag är ledsen, det blir ingen träning. Tränaren är ute på landet och kan inte komma hit"

Palla. Det var bara att åka hem.
Nu ska pappa laga mat. Något han inte lagat på år. Låter lovande. Den där rosa geggan som ska föreställa köttfärs ser också lovande ut.

Island

Reste från Sverige till Island igår.
Hela resan fungerade skitbra, det var inte en sak som gick fel. Det var grymt konstigt för det brukar alltid finnas någonting att klaga över under en resa. De visade till och med en relativt ny och välkänd film ombord.
Maten var såklart äcklig. Gav upp och åt chokladen istället. Stoppade på mig kryddorna och tandpetaren. Är det gratis så är det.

Kom hem vid tvåtiden på natten. Då var jag inte ett dugg trött fast jag inte sovit någonting under resan och varit vaken i ca 18 timmar. Hungrig var jag däremot, så vi gräddade våfflor. Sedan somnade jag.

Vaknade idag vid tio och somnade om. Vaknar igen av att Anna håller på och springer runt i rummet.
Anstränger mig för att öppna ögonen.
"Skulle jag kunna få sova lite till?"
"Men... Klockan är mycket"
Försökte sova, Anna lät mig vara ifred. Det gick inte bra att sova. Jag vaknade hela tiden till av olika saker. Droppen kom när jag öppnade ögonen och kollade rakt in i en digitalklocka som stod åp 11.55.
"Gaaaaaah, OKEJ! JAG GÅR UPP!" Och upp gick jag.

Vi var och kollade på vår nya arbetsplats idag. Vi börjar jobba på måndag. På vägen hem spekulerade vi i vilken den snabbaste vägen var. Till slut delade jag och min tvillingsyster på oss och gick varsin väg för att se vilken som gick snabbast. Jag kom först och jag skulle också kunna bevisa att min väg var kortare men hon trodde mig ändå inte.
Vi hade en karatefisht i trädgården.
"Hur får man poäng i karate?"
"Om man träffar rätt. Och slår rätt"
"Men jag är ju inte karatenisse, jag kan ju inte slå så"
"Nej, du är ju inte karatenisse, så då kan ju du inte få några karatepoäng. Då vinner nog jag."

Aja. Jag har tråkigt.
Olgizzle

Sommaren

Nu har det äntligen börjat - sommarlovet.
Det som jag sett fram emot sedan skolan började i höstas.
Hittills har jag bara hängt hemma och tagit igen mig efter 10 år i grundskolan.
Efter att jag hade festat loss på Skara alltså.
Det var en grymt rolig dag med gänget från Folkasbo och Petra.
Jag vann på Go Cart kan jag stolt tillkännage. Det gick bra, men när man går tillbaks till grunderna, t.ex. hämta mat och sedan springa genom ösregnet med den till en säker plats under ett stort parasoll, då klarar jag mig inte. Då snubblar jag på en våt sten och har ut hälften av potatismoset. Men det hade kunnat vara värre - "tallriken" hamnade inte upp och ner och jag fick en plats i mitten av bänken där det inte regnade på mig. Trots att det var fredagen den 13:e. Jag har nog övernaturliga krafter.

Discot på kvällen var också grymt kul, inte för att några detaljer ska avslöjas här.

Världskrig i bussen på vägen hem, naturligtvis.

_____


Vaknade tidigt nästa dag, pigg och alert som en.. Sån där människa som går upp tidigt på morgnarna pigg och alert.
Slängde i mig lite hälsomüsli och gav mig ut och joggade.
Kom hem, duschade, bakade bröd och bjöd hela familjen på en storslagen frukost, allt innan klockan tio.
Ungefär samtidigt som jag vaknade första gången i den riktiga världen. Bestämde mig för att somna om eftersom jag hade ont i foten och ändå inte kunde stödja på den. Vaknade nästa gång av att mamma kom upp klockan ett. Bestämde mig för att somna om eftersom jag var så trött. Officiellt sett för att jag inte kunde stödja på foten. Den ursäkten verkade helt vattentät just då.

Tog mig samman någon gång runt två.
Bakade faktiskt bröd som blev relativt bra för att vara mig.

______

Städade idag. "Städade". Låg på sängen och läste. När jag inte hörde att det var någon som kom. Då ställde jag mig upp och tog tag i första bästa klädesplagg att vika ihop.
Somnade sedan, vaknade piggare än innan. Damsög mitt rum och bakade brownies.
Imorrn blir det camping. Om vi får upp tältet. Men det borde ju inte vara något problem, eller..?

Jaja, kommentera nu.
Olga

9a finns ej mer

För några veckor sedan hamnade ett foto av mig och min syster, taget på första skoldagen, på kylskåpet.
Imorse tog vi ett nytt foto på samma ställe.
Den här gången var vi finklädda och nio år äldre.
Det var vår sista skolavslutning på Folkasboskolan.

Jag har hatat den skolan. Jag har fått tvinga mig sälv dit varje dag, men en sak har gjort det värt det:
9a
Den bästa klassen man kan tänka sig på många sätt. Att gå i alltså. Vi har alltid varit lite av en problemklass.
Jag kan inte fatta att det är över. Det finns så många goda minnen av vår klass och vi har alltid haft en stor gemenskap, det bara känns som om det måste fortsätta så, men sanningen är den att 9a finns ej mer.
Det var många av mina skolkamrater som grät stort efter avslutningen idag. Jag var inte en av dem. Jag har fortfarande inte fattat att det var sista dagen 9a fanns till så som jag kände den. Självklart finns det flera 9a och det kommer ständigt nya 9a, men det kommer alltid bara finnas en 9a för mig.
Så om jag någonsin kommer gråta eller ej så vet jag att jag kommer sakna er otroligt mycket och jag är säker på att jag kommer att brista ut i skratt både en och två gånger i ett tyst klassrum på gymnasiet över något som 9a gjorde under de här tre åren.
Ni har betytt mycket för mig.

Efter avslutningen idag åkte jag in till stan för att handla lite. I dörren till ett köpcentrum stod en man och delade ut flygblad och sa "Hjälp till att stoppa organstölden i Kina".
Va?
Det känns som om det finns viktigare saker en medelålders svensk kan ägna sitt liv åt än organstölden i Kina. Jag gav honom bara en förbryllad blick. Stackaren såg ut som om han hade jobbat i sex timmar i streck utan ens kafferast.

Appropå kaffe så fick jag pris som skolans humanist idag.
Motiveringen var något i stil med att betrakta och tolka världen från olika infallsvinklar. Jag lyssnade inte så noga, jag hade fullt upp med att tänka ut tänkbara kandidater i mitt huvud. Så brukar jag göra när ett pris delas ut som jag inte har en chans att få.
Min min måste ha varit rätt skrattretande när mitt namn lästes upp.
Jag vann ett paket med böcker och kaffe. Jag bara längtar efter att få börja läsa den decimetertjocka biografin om någon upptäcktsresande snubbe som älskade Hitler.
Nej, seriöst. Jag är jätteglad för det priset.

Önska mig lycka till nu när jag har kommit ut från grundskolan!
Olga

35° i skuggan och de sista dagarna

Nu har det gått ett tag sedan jag bloggade och jag kan ärligt säga att jag inte direkt har saknat att sitta vid datorn under de senaste dagarnas vackra väder. Tills nu.



Det är 35° i skuggan och alldeles kvavt i luften.

Tur då att man ska till sjön