LASERTAG

Vaknade halv tre imorse. Med imorse menar jag på eftermiddagen.

Sedan tog jag och Anna bussen in till Örebro. För att vara ärlig så började det hela med att vi såg två säsonger av How I met your mother på några dagar. En överdos av det leder till en oemotståndlig längtan efter något legendary. Så vi kallade ihop en grupp tjejer och körde lasertag och jag måste nog säga - det var legendary. Jag vet inte vad det var, men känslan av att springa runt i ett mörkt rum med ett stort gevär hade en viss effekt.

Efter lasertaget tänkte vi gå på bio, men det fanns inga platser, så vi satt på Subway i flera timmar och sms-/mms-terroriserade folk. Det hade sin charm.

Åh, och jag kom på en till sak som är onödig!

Orienteringstavlan på Folkasbo.

Out.

Julhandel och lathet

Så jag är tillbaka i Sverige. Några dagar efter att jag kommit hem  åkte jag till stan för att köpa julklappar. Som den granskande och kritiska människa jag är upptäckte jag lite onödiga saker.

Topplista på onödiga saker jag upptäckte under julhandeln

4. Glasväggen mellan parkeringshuset och hissarna på Åhléns.

Det är ett parkeringshus och ett par hissar som går upp därifrån. Varför är det en glasvägg med dörrar emellan?

3. Hjälpen jag fick på Bokia när jag frågade om de hade en viss bok

"Vet inte. Den står där borta om den finns". Loj vink åt något håll.

2. Kölappssystemet  på Teknikmagasinet

"Nummer 23"

"Är det någon som har nummer 23?"

"Nummer 24? Är det någon som har nummer 24?"

"Nummer 25? Nummer 26? Är det någon som har NÅGOT nummer?"

"Är det någon som vill ha hjälp? Någon?"

Och på första plats över onödiga saker jag upptäckte under julhandeln:

1. Helautomatiserade tvålautomater.

Varför?

Sedan blev det jul och det var mysigt och allt. Jag fick kläder, bok, pengar och en .... (vänta på det) .... HÅRDDISK PÅ 1TB.

Sedan dess har jag suttit och sorterat all min musik, mina filmer och mina bilder på datorn samtidigt som jag har kollat på hela säsonger av How I met your mother. Jag tror aldrig att jag har varit så lat. När jag gick och la mig på kvällen blev jag anfådd av ansträngningen av att gå och lägga mig. Det känns BRA. Fast inte egentligen.

P.O.

Olga

Zeus

Snubben heter visst Zeus. Jag ber om ursäkt.

Skulle det här ha hänt för ett halvår sedan? Det är allt jag ber er fundera på.

Det uttalas Sevs, så ni vet.

Livet går vidare på vår lilla (stora jämfört med Danmark) ö.

Jag vill upplysa er, alla mina kära läsare, att vi har mat för dagen och kläder på kroppen.
Dock kan jag avhölja den dunkla sanningen om mitt favoritgodis - hockeypulvret. Jag upptäckte idag att det har blivit 20% dyrare.
Det fick mig att bli en aning rädd, men dock förträngde jag min rädsla och gick hem och läste. Jag ska nämligen hålla en föreläsning i isländska på onsdag. Jag var klar med lite dryg hälften av boken, men jag klarade att läsa klart den innan jag åkte till min privatlärare. (Tjejer, jag vet vad ni tänker, men nej. Bara om ni tänder på kvinnor.)
I alla fall så har skolan, som jag tidigare upplyst er om, börjat gå lite sämre för mig än ni som känner mig nog kommer ihåg från grundskolan. Jag hade historieprov häromdagen. Jag har inte fått tillbaka det än, men jag kan tänka mig att jag ligger någonstans på G- översatt till svenska betyg.
Men, allvarligt talat, det var prov på de gamla grekerna. Hur kan man ta dem på allvar? De trodde till exempel att det var såhär kentaurerna kom till: En snubbe är kär i Hera, en av olympusgudarna, eller var det heter på svenska. Islänningar har så konstiga översättningar på alla gamla grekiska namn (Seus = Seifur). I alla falla så är snubben kär i henne så att han sätter på ett moln som Seus fixade så att det såg ut som hon. Så inte bara det att snubben satte på ett MOLN utan att märka det, utan avkomman blir dessutom KENTAURER, MÄN MED HÄSTUNDERKROPP. Och det är de här snubbarna som la grunden för all vår mattekunskap?

Annars har jag det bara bra, trots att jag gör bort mig dagligen. Att vara tvåspråkig tär på en kan jag säga. Häromdagen gick jag in i en affär. Jag var lite lagon trött och inne i min egen, svenska värld. Jag var helt inställd på att biträdet skulle hälsa mig med frasen daginn som är så vanligt just i den affären. Jag var helt inställd på att svara henne med samma vanliga fras. I mitt huvud fanns det ingen chans till avvikelser från detta så vardagliga utbyte av artigheter. Så kommer jag fram till kassan och expediten hälsar med Góðan dag. Jag fick panik, jag visste inte vad jag skulle göra. Ska jag visa min självständighet och hålla mig till daginn eller ska jag gå efter hennes exempel och säga Góðan dag?! Jag kunde inte bestämma mig. Tillslut kändes det som om jag måste få någonting ur mig. Jag vet inte varför, men just vid det tillfället tyckte min hjärna att det var lämpligt för mig att slänga ur mig "gaga", så det var det jag gjorde. "Gaga". Hon måste ha trott att jag var någon slags storslaget geni.

Just i detta nu borde jag otvivelaktigt sova eller plugga. Jag har inte gjort läxan i något ämne inför morgondagen, och det känns som om det lilla hål jag har när de andra lär sig danska inte kommer räcka till för att jag ska kunna ta igen en dags ogjorda läxor. Ligger cirka 10 A4-sidor efter i matte också, jag har inte gjort läxorna på två dagar.

I helgen var jag hos en kompis i en liten, avlägsen ort en bit från Reykjaviks kärna där det hus jag kallar mitt hem råkar befinna sig. Orten i fråga påminner lite grann om den där jag växte upp, fast runt den här orten är det ingenting. Runt min hemort är det i alla fall skog. Hos henne såg man inte annat än mossa och lavafält. Jag älskade det ändå.
Jag var tvungen att ta buss till henne. Pappa erbjöd sig att skjutsa mig till busshållsplatsen, men som den naturnvärnare jag är, sade jag nej. "Säker på att du hittar?" Naturligtvis hittar jag!! Jag gick där dagen innan med min kompis och hem därifrån alldeles ensam. Naturligtvis hittar jag. Jag antar att det är onödigt att berätta, iallafall för er som känner mig, att jag gick vilse. Jag ringde pappa i panik och frågade vart jag skulle. Han berättade det och sade åt mig att springa. Jag sprang. Klockan var 5 i 6, jag skulle med 6-bussen. Jag kom in på stationen, andfådd, svettig, utan någon aning om vart jag skulle. Jag köpte biljetten, grymt stressad. Satte mig när och väntade på att bussen skulle slå på lysena. Bussen slog inte på lysena. 6-bussen går 18.15.

På kvällen gick jag och min kompis på bio, Max Payne, riktigt bra film. Promenerade runt ett tag och pratade. Jag kan fortfarande få skrattattacker av att tänka på saker vi sade då. Insåg det idag på kemin. Jag sitter längst fram.

Jag ber om ursäkt för att det här var en så rörig blogg, men jag kände ett behov av att använda lite mer komplicerat språk nu när jag ändå kan det. Om jag på ett eller flera ställen begått grammatiska eller stilistiska fel, så ber jag er ta upp det med skolverket. Jag skulle gärna se en ändring i Läroplanen som tillgodogör behoven för att lära sig riktig svenska i skolan.

Olgizzle

Geologi och annat lika intressant

Jag har ingen uthållighet. Jag klarar inte av att plugga mer än en timme i sträck. Det gör inte saken bättre att det är geologi jag pluggar och att jag anser det helt onödigt att veta varför en sten är grön eller inte. Jag menar, när kommer jag någonsin ha nytta av att veta vilka stenar som finns i surt berg och vilka som finns i basiskt?



Så, faktan är så att jag har haft geologi i en och en halv månad, inte förstått någonting av lektionerna och inte klarat av att läsa boken. Jag har verkligen försökt, men så fort jag har läst ett stycke i den har jag antingen somnat eller gett upp. Det går inte. Väl förbi det första stycket slutar min hjärna att ta emot informationen.



Så, när jag kom hem idag började jag läsa (efter en välbehövlig liten lur), och jag klarade det bra. Det gick framåt, på en halvtimme hade jag nästan klarat av två sidor. Jag kände mig på topp, inget kunde stå i vägen får att jag klarade provet.

Då plötsligt - insåg jag att jag hade 50 sidor kvar att läsa. Jag gav upp och bestämde mig för att lära mig mina anteckningar uttantill istället. Synd då att jag inte kan läsa dom. Tur dock att jag har goda vänner som jag kan fråga och som bara mobbar mig lite grann för att jag inte kan läsa min egen handstil.

Det gick inte att lära sig anteckningarna uttantill förresten, för er som tvekade. Jag har dock inte gett upp än. Klockan är bara tio.







Imorrn börjar jag dagen med ett tre timmar långt frivilligt matteprov. Det är skitbra, vi missar tre lektioner. Det tyckte vi i våran klass var så bra att mer än hälften av klassen anmälde sig. Skitbra, vi slog töntarna i 3.F, bara en tredjedel av deras klass anmälde sig.



Om mer än hälften av klassen anmäler sig till tävlingen får resten av klassen ledigt.







I övermorgon åker jag till Sverige. Jag ser grymt mycket fram emot det. Vara ledig, träffa familj och kompisar, prata svenska.

Synd bara att min resa råkar sammanfalla med årets högtid i MR. Alla pratar bara om hur kul det kommer att bli. Fixa mat till morgonfesten, lokal till förfesten, kolla in killarna i klassen som vi ska ha festen tillsammans med på hemsidan, rösta om vilken aktivitet vi ska ha på dagen (det var ingen som röstade på strippdans *sadface*).

Men om jag kunde välja så skulle jag ändå välja Sverige och min kära syster.




Hejdå.

Hej kompisar

Jag vet att ni har väntat och väntat på en ny blogg från mig, och tro mig - jag har försökt.* Jag har varit väldigt upptagen dom senaste dagarna (veckorna). Läxor, kompisar, anpassa sig till ett nytt land, lära sig ett nytt språk, läxor och extralektioner i isländska. Nu känns det dock som om saker och ting håller på att lossna en aning och jag börjar ana antydan till lite fritid mellan varven.
Så jo, det jag försökte säga var att jag satt här och hade tråkigt. Jag hade gjort klart alla läxorna så gott jag kunde, insett att jag inte skulle hitta min borttappade bok, trött till döds men ville inte gå och lägga mig. Det var då jag bestämde mig för att kolla min kusins blogg. Hon är egentligen i samma situation som jag, fast hon har flyttat från Island till Sverige. Alltså läste jag hennes blogg (som var mycket underhållande) och insåg att jag var en mycket elak människa som inte bloggade för mina kompisar i Sverige så som hon bloggade för sina kompisar på Island. (Av någon konstig anledning har jag faktiskt fått besök på denna vackra sida jag kallar min blogg ändå, men jag bortser inte från faktumet att det troligen bara var några godtyckliga snubbar på jakt efter porr som av misstag råkade klicka sig in på min sida).

Under tiden som gått sedan jag sist bloggade har jag fått mitt första IG. det var lite av ett bakslag. Nu tror läraren att jag är dum i huvudet och ingen tror mig när jag berättar om mina betyg. Skitbra.

Ikväll sitter jag här med min storebror, som ville att jag nämnde honom på min blogg, så det tänker jag göra. Någon annan dag.

Så, jo, när jag började skriva kändes det som om jag hade fett mycket att skriva. Nu kommer jag inte ihåg något av det. Ska försöka uppdatera oftare.

Out.





*Not.

Varför MR anses ha hårdast isländskundervisning på Island:

Ursäkta mig medan jag läser ett helt kapitel i isländskboken om när det ska vara stor bokstav och när det ska var liten.

Mitt liv fortsätter...

Så första skoldagen fortsatte bara att bli bättre och bättre.
Jag fick vänner och tillsammans dissade vi hysterin runt handbollsmatchen som vi fick ledigt för att se. Den när Island gick vidare till finalen i OS... Det var helt tomt på gatorna vi gick på, och innifrån alla hus (till och med försäkringsbyrån) hörde vi hejarop. En kompis berättade att börsmarknaden hade avstannat helt under machen och den isländska kronan ökat i värde efter den.

Efter skolan sov jag över med ett par kompisar, vi kollade på Pan's Labyrint. Den är fett bra.

Sedan - Menningarnótt!
Kulturnatt. Reykjaviks födelsedag. Halva Island kommer till Reykjavik och är ute och festar.

På dagen var det grymt dåligt väder, så efter att vi hade kollat på ett band som spelade gick vi hem till en kompis.
Jag var helt död efter natten före och lyckades somna i hans säng. Sedan satt vi där och geekade och sedan kastade han ut oss och min andra kompis behövde göra något annat, så att jag var bara ensam hemma inne på msn medan hela Reykjavik festade utanför min dörr.
Tur då att Ella räddade mig.

Vi gick ut och det var sådan stämning i staden. Vi stannade och lyssnade på en konsert där folk hade bildat någon slags disco mitt på gatan, det var total stämning. Sedan efter ett tag gick vi ner till havet och kollade på fyrverkerier, det var så vackert.

Imorse vaknade jag av min kära tvillingsyster som ringde till mig och skrek "OLGA!!! Du måste kolla på matchen!!! Varför kollar du inte på matchen?!". Så jag kollade på matchen. I alla fall andra halvlek. Islänningar vägrar ge sig som vanligt. Komentatorn "Vi ligger under med fem och det är tre minuter kvar, allt kan hända!". Nej. Fransmännen hade vunnit. Jag hatade snubben i hästsvans av hela mitt hjärta just då.

Sedan att sätta igång med pluggandet. Hur bildades antikens Grekland? Kreta hade tydligen en väldigt central roll i det... SOM OM JAG BRYR MIG?!

Sedan till köpcentret med en kompis för att kolla på en kung fu-uppvisning. Kom försent, åkte hem igen, ska sätta igång att plugga isländsk grammatik.
Mitt hår är grymt snyggt idag förresten. Tror aldrig att det någonsin förut i hela mitt liv sett så bra ut. Och jag sitter inne och pluggar.

Ókei, bæ
Olgizzle

Första officiella skoldagen på MR

Första - officiella - skoldagen - ÄGDE.

Den får mig nästan att vilja ställa mig stolt upp och sjung vår skolas egen sång. Synd bara att jag inte kan det än.

Inte för att den är slut än, jag har håltimme nu för de andra har danska.
Det ringer in till våra lektioner och vi har inte en enda lektion som är längre än 40 minuter. När vi kom idag låg det en tidning och en kalender på alla bänkar. Tidningen var en skoltidning och innehöll en varning till oss "nollor" som började:
Nollor observera!
Eran närvaro är inte önskvärd.

Den innehöll också lite slang och raggningsrepliker för introduktionsbalen, kompletta med dagen-efter-repliker typ "Hej kompis".

Efter dagen igår började jag tvivla på att jag någonsin borde ha valt att komma hit över huvud taget. Jag menar; hur kan man vara så dum så att man åker från alla sina vänner, sin mamma och tvillingsyster, ett relativt lätt gymnasium och landet som man bott i i hela sitt liv bara för att man har lite tråkigt?
Det gjorde inte saken bättre att det regnade.
Jag var med en gammal kompis under hela öppningscermonin, följde bara efter henne och pratade inte med någon. Jag är helt säker på att hennes kompis tror att jag är efterbliven.

Sedan var jag tvungen att gå till mitt klassrum på egen hand. Jag hittade dit i alla fall. Sedan lyckades jag få läxa i isländska fast vi inte ens hade haft någon isländska.

Men det är lugnt, det var bara repetition av tidigare isländskundervisning.
Undervisning som jag aldrig har haft.
Jag var tvungen att läsa sju fkn sidor isländska innan skolan ens hade börjat. Men det var bara massa grammatik.
"Det är lugnt" tänkte jag. "Det är ingen som kan sådana här saker utantill".
FEL. Alla kan sådana här saker utantill.

Nu ska jag ha idrott om ca en och en halv timme. Jag är fett trött - frågan är bara om jag ska sova lite nu eller om jag ska hälla i mig kaffe och sätta igång med läxorna (som på en dag uppgår till samma kvantitet som ca 2 månaders läxor i högstadiet) så att jag kan komma iväg tidigare till översovningen ikväll.

Note: Första lektionen på måndagar och sista på fredagar är båda matte. Min första lektion i gymnasiet var isländska. Åh, ljuva schema.

Fred.
Olga

Nu har jag varit på Island 4 veckor och åker hem om två. Hittills har fyra personer bett mig att stanna på Island även i vinter; varav en sa att han aldrig skulle prata med mig igen om jag inte gjorde det och en annan funderade på att knäböja för min mor. Det får mig att känna mig älskad.

Jag måste säga att sättet de säger det på får det att verka ganska lockande att gå gymnasiet här. Bal eller disco en gång i månaden, olika klubbar, mycket socialt liv. Varför har vi inga baler? Varför har vi ingen schackklubb? Är vi bara så tråkiga i Sverige?

Annars totaldiggar jag Island.
När jag växlade pengar på banken fick jag ett kvitto. Under "kund" stod "obestämd utlänning".

På väggen bredvid containrarna på jobbet finns en skylt som förbjuder att man målar, ritar eller gör reklam på väggen. Det enda stället som var målat på var skylten.

Idag har varit en underhållande dag.
Satt i buskarna med Anna och diskuterade allt mellan bögar och perversa saker som sägs på msn. Gick in i högkvarteret på lunchen (jobbar förresten med en annan grupp just nu - deras högkvarter är grymt mycket coolare än vårat). Gick till våran gruppkompis. Han satt ensam. Fortsatte vår djupa diskution. Den här gången om vridna saker som förekom i 9a. Ord som "vill du dö eller?" förekom. Anna försökte rita på mig. "Bara om du vill dö". Då använde Anna utpressning mot mig. Våran gruppkompis skrattade.
"Du förstår inte svenska, va?"
"Lite"
Vi insåg senare att "lite" betydde "det mesta". Ojdå.

Ut i buskarna igen. Lite mindre djupa samtal den här gången. Tråkigare. Anna somnade. Då drog jag.

Träffade en kompis från förra året. Vi upplevde gamla minnen tillsammans, som den gången vi lurade en tysk turist att vi faktiskt var slavar och jobbade för endast mat och vatten.
Hon berättade om en kille i hennes grupp som gjort något liknande. Utanför Hallgrímskirkja - den mest kända kyrkan i Island - hade han sagt att detta var egentligen inte Hallgrímskirkja, utan att den låg inne i Esjan. Hon frågade om hon kunde se den.
Ah, turister.

Efter lunch kom våra utländska vänner tillbaka (jag är halvisländsk, jag är bara halvutlänning) från isländskkursen. Vi roade oss med allsång i rabatten.
Fett bra väder dessutom, om än något för varmt för att jobba i. Solbränna. Isländsk solbränna.

Efter lunch satt vi alla tillsammans och diskuterade homosexualitet. Eller homosexuella. Tvp specifika.
Funderade på hur bisexuella såg ut om bögar var tjejiga och lebbar var manliga. Djupa diskutioner.
Vi tjejer och "The Black Shaddow". (Berätta inte för polisen var han gömmer sig och ifall någon undrar så är han inte svart.) Det var stämnig.
Sedan kom pappa och hämtade oss så åkte vi till flygplatsen för att hämta mamma. Träffade en till gammal kompis där, kände knappt igen henne, men det var i alla fall kul att prata med henne.

"Look, Thomas, a brother"
"Yeah, my brother from another mother"
"Really?!"
"..."
"No."

P.O.
Allt jag kan har jag lärt mig från Scrubs.

Första dagen på jobbet

Idag har jag jobbat första dagen på sommarjobbet.
Det har varit en bra dag, men det märks att folk här på Island börjar bli vana vid utlänningar. Första stället vi gick till var ett dagis.
Där var det en liten tjej som skulle prata med oss alla. När turen kom till mig och hon hade pratat en stund frågade hon om jag var från Thailand.
"THAILAND?!" ropade jag. Jag menar... Jag är liksom vit...
"T-H-A-I-L-A-N-D!" Upprepade den lilla (asiatiska) flickan och sedan vände hon sig om och ropade uppgivet
"Åh, hon förstår inte!"
Minimänniskor kan vara ganska underhållande.

Så efter en stund kom en liten snubbe och ställde sig i rabatten bredvid mig. Sedan började han peka på allt runt omkring sig och fråga vad det var.
"Ä dä?"
"En hink. Tror jag." Bra att fråga utlänningen.
"Ä dä?"
"Det är din tröja." Nej, jag skämtar inte. Tror att han gjorde det för att få uppmärksamhet. Han fick förövrigt inte vara i den rabatten upplyste en av hans minikompisar mig om. Det berättade jag för honom. Att han inte fick vara där alltså, inte varifrån jag hade fått upplysningen.
"Jag vet." Jaha? Varför är du där då?
Jag tänkte att det inte var mitt jobb. Minikompisen höll inte med. Hon fortsatte knacka. Hon trodde nog att jag var hennes fröken. Lustigt att hon inte reflekterade över att hennes fröken låg på knä och rensade ogräs i en rabatt.

Annars tycker jag våran grupp verkar ganska lustig.

Efter jobbet skulle jag träna karate hos en karateklubb i närheten. Jag var skittrött och hade ingen lust att träna, men jag var nyfiken på stället. Sedan när vi kom dit satt det två snubbar där vid en dator.
"Jo, men tränaren kommer nog snart, du kan byta om därinne"
Jag gick dit han hade visat mig. Det var ett grymt läskigt rum. Allt i massiv betong och polerat tills det blänkte. Inga lampor tända. Helt tomt i rummet sånär som på en bänk. Ingångarna syntes inte. Det kändes som om någon blockerade dörren skulle man dö där inne.
Men det är lugnt, jag är ju karatenisse som vissa personer så respektfullt kallar det.

Jag bytte om och gick ut. En snubbe till kom. Han gick in i dojon. De hade en grymt cool dojo. Den var jättestor, den hade mattor, det fanns handskar på väggarna och boxningskuddar hängande från taken. Jag var grymt taggad på att köra.
"Nej, jag är ledsen, det blir ingen träning. Tränaren är ute på landet och kan inte komma hit"

Palla. Det var bara att åka hem.
Nu ska pappa laga mat. Något han inte lagat på år. Låter lovande. Den där rosa geggan som ska föreställa köttfärs ser också lovande ut.

Island

Reste från Sverige till Island igår.
Hela resan fungerade skitbra, det var inte en sak som gick fel. Det var grymt konstigt för det brukar alltid finnas någonting att klaga över under en resa. De visade till och med en relativt ny och välkänd film ombord.
Maten var såklart äcklig. Gav upp och åt chokladen istället. Stoppade på mig kryddorna och tandpetaren. Är det gratis så är det.

Kom hem vid tvåtiden på natten. Då var jag inte ett dugg trött fast jag inte sovit någonting under resan och varit vaken i ca 18 timmar. Hungrig var jag däremot, så vi gräddade våfflor. Sedan somnade jag.

Vaknade idag vid tio och somnade om. Vaknar igen av att Anna håller på och springer runt i rummet.
Anstränger mig för att öppna ögonen.
"Skulle jag kunna få sova lite till?"
"Men... Klockan är mycket"
Försökte sova, Anna lät mig vara ifred. Det gick inte bra att sova. Jag vaknade hela tiden till av olika saker. Droppen kom när jag öppnade ögonen och kollade rakt in i en digitalklocka som stod åp 11.55.
"Gaaaaaah, OKEJ! JAG GÅR UPP!" Och upp gick jag.

Vi var och kollade på vår nya arbetsplats idag. Vi börjar jobba på måndag. På vägen hem spekulerade vi i vilken den snabbaste vägen var. Till slut delade jag och min tvillingsyster på oss och gick varsin väg för att se vilken som gick snabbast. Jag kom först och jag skulle också kunna bevisa att min väg var kortare men hon trodde mig ändå inte.
Vi hade en karatefisht i trädgården.
"Hur får man poäng i karate?"
"Om man träffar rätt. Och slår rätt"
"Men jag är ju inte karatenisse, jag kan ju inte slå så"
"Nej, du är ju inte karatenisse, så då kan ju du inte få några karatepoäng. Då vinner nog jag."

Aja. Jag har tråkigt.
Olgizzle

Sommaren

Nu har det äntligen börjat - sommarlovet.
Det som jag sett fram emot sedan skolan började i höstas.
Hittills har jag bara hängt hemma och tagit igen mig efter 10 år i grundskolan.
Efter att jag hade festat loss på Skara alltså.
Det var en grymt rolig dag med gänget från Folkasbo och Petra.
Jag vann på Go Cart kan jag stolt tillkännage. Det gick bra, men när man går tillbaks till grunderna, t.ex. hämta mat och sedan springa genom ösregnet med den till en säker plats under ett stort parasoll, då klarar jag mig inte. Då snubblar jag på en våt sten och har ut hälften av potatismoset. Men det hade kunnat vara värre - "tallriken" hamnade inte upp och ner och jag fick en plats i mitten av bänken där det inte regnade på mig. Trots att det var fredagen den 13:e. Jag har nog övernaturliga krafter.

Discot på kvällen var också grymt kul, inte för att några detaljer ska avslöjas här.

Världskrig i bussen på vägen hem, naturligtvis.

_____


Vaknade tidigt nästa dag, pigg och alert som en.. Sån där människa som går upp tidigt på morgnarna pigg och alert.
Slängde i mig lite hälsomüsli och gav mig ut och joggade.
Kom hem, duschade, bakade bröd och bjöd hela familjen på en storslagen frukost, allt innan klockan tio.
Ungefär samtidigt som jag vaknade första gången i den riktiga världen. Bestämde mig för att somna om eftersom jag hade ont i foten och ändå inte kunde stödja på den. Vaknade nästa gång av att mamma kom upp klockan ett. Bestämde mig för att somna om eftersom jag var så trött. Officiellt sett för att jag inte kunde stödja på foten. Den ursäkten verkade helt vattentät just då.

Tog mig samman någon gång runt två.
Bakade faktiskt bröd som blev relativt bra för att vara mig.

______

Städade idag. "Städade". Låg på sängen och läste. När jag inte hörde att det var någon som kom. Då ställde jag mig upp och tog tag i första bästa klädesplagg att vika ihop.
Somnade sedan, vaknade piggare än innan. Damsög mitt rum och bakade brownies.
Imorrn blir det camping. Om vi får upp tältet. Men det borde ju inte vara något problem, eller..?

Jaja, kommentera nu.
Olga

9a finns ej mer

För några veckor sedan hamnade ett foto av mig och min syster, taget på första skoldagen, på kylskåpet.
Imorse tog vi ett nytt foto på samma ställe.
Den här gången var vi finklädda och nio år äldre.
Det var vår sista skolavslutning på Folkasboskolan.

Jag har hatat den skolan. Jag har fått tvinga mig sälv dit varje dag, men en sak har gjort det värt det:
9a
Den bästa klassen man kan tänka sig på många sätt. Att gå i alltså. Vi har alltid varit lite av en problemklass.
Jag kan inte fatta att det är över. Det finns så många goda minnen av vår klass och vi har alltid haft en stor gemenskap, det bara känns som om det måste fortsätta så, men sanningen är den att 9a finns ej mer.
Det var många av mina skolkamrater som grät stort efter avslutningen idag. Jag var inte en av dem. Jag har fortfarande inte fattat att det var sista dagen 9a fanns till så som jag kände den. Självklart finns det flera 9a och det kommer ständigt nya 9a, men det kommer alltid bara finnas en 9a för mig.
Så om jag någonsin kommer gråta eller ej så vet jag att jag kommer sakna er otroligt mycket och jag är säker på att jag kommer att brista ut i skratt både en och två gånger i ett tyst klassrum på gymnasiet över något som 9a gjorde under de här tre åren.
Ni har betytt mycket för mig.

Efter avslutningen idag åkte jag in till stan för att handla lite. I dörren till ett köpcentrum stod en man och delade ut flygblad och sa "Hjälp till att stoppa organstölden i Kina".
Va?
Det känns som om det finns viktigare saker en medelålders svensk kan ägna sitt liv åt än organstölden i Kina. Jag gav honom bara en förbryllad blick. Stackaren såg ut som om han hade jobbat i sex timmar i streck utan ens kafferast.

Appropå kaffe så fick jag pris som skolans humanist idag.
Motiveringen var något i stil med att betrakta och tolka världen från olika infallsvinklar. Jag lyssnade inte så noga, jag hade fullt upp med att tänka ut tänkbara kandidater i mitt huvud. Så brukar jag göra när ett pris delas ut som jag inte har en chans att få.
Min min måste ha varit rätt skrattretande när mitt namn lästes upp.
Jag vann ett paket med böcker och kaffe. Jag bara längtar efter att få börja läsa den decimetertjocka biografin om någon upptäcktsresande snubbe som älskade Hitler.
Nej, seriöst. Jag är jätteglad för det priset.

Önska mig lycka till nu när jag har kommit ut från grundskolan!
Olga

35° i skuggan och de sista dagarna

Nu har det gått ett tag sedan jag bloggade och jag kan ärligt säga att jag inte direkt har saknat att sitta vid datorn under de senaste dagarnas vackra väder. Tills nu.



Det är 35° i skuggan och alldeles kvavt i luften.

Tur då att man ska till sjön

Mina tankar

För jag vet att ni vill veta dem.

Jag känner för att blogga.
Så jag bloggar.
Det blir säkert en grymt tråkigt blogg.
Men jag bloggar ändå.
För jag känner för att blogga.

Då vet ni.

Som trogna läsare av min logg (som jag för övrigt haft i två dygn) minns, så var jag hos Gustav igår.
Wow-töntar som vi är hade vi glömt bort melodifestivalen, för som alla vet så är det ett måste att åtminstone ha den på i bakgrunden. Tur då att Tobbe tittade förbi och ordnade biffen. Blev riktig stämning där ett tag när han slog över till melodifestivalen och det första bidraget vi såg var Islands.
Inte för att det var ett så bra bidrag, utan för att vi var ju tvungna att jubla lite över det ironiska i att det var just mina landsmän som råkade stå på scenen när det byttes.

För övrigt så vann vi islänningar över er svenskar. Hade Sverige kommit högre än Island hade det varit "vi svenskar" och "ni islänningar". Det är det fina med att tillhöra två land.


Idag har jag varit på konfirmationsfest. Så ni vet.


Jag har också funderat över det här bloggfenomenet. Är det inte lite egocentrat att tro att alla andra är intresserade av ens tankar?
Inte för att jag har något emot att läsa om andras tankar. Jag tycker det är grymt underhållande med bloggar, bara man skriver bra.
Jag har aldrig trott att jag skulle vara den sortens person som skulle börja blogga, men här sitter jag nu med en egen blogg.
Så vad är felet?
Har jag för inga bättre saker för mig?
Jo, jag vill bara inte göra dem.

Olgizzle

Nördig och nördigare

Nu sitter jag här ikväll igen med nördig ocg nördigare.
Anna valde att dissa oss ikväll och sitta hemma och nörda istället.

Pålsboda är ett grymt tråkigt ställe att bo på om man vill ha ett socialt liv.
Anna och jag försökte fixa en campingtur ikväll. Vi blev dissade för datorer.

Det finns liksom inget att göra här. Fast när jag tänker på att det bara är 18 dagar kvar på det livet jag levt hittills så känns det inte alls. Jag har inte tagit in att det bara är så lite kvar.
Ännu mindre egentligen. Faktum är att det händer väldigt mycket ända fram tills... Jag har gått ut gymnasiet.

Ibland undrar jag vad detta nya kapitel av mitt liv ska föra med sig (Olga goes filosof).
Kommer man få ett bättre liv när man väl börjat gymnasiet?
Kommer man att bli ensam och patetisk?
Kommer man i så fall vilja gå i kloster?
Kommer ens liv att bli grymt roligt?
Det är frågan. Vad tror ni?

P.O.

Första bloggen på blogspot

Jaha, så jag har äntligen fallit för grupptrycken och skaffat mig en öppen blogg.
Så... Jaha.. Då bloggar jag väl då.

Vanlig dag idag.
Vaknar klockan sju. Klarar inte av att öppna ögonen. Somnar om. Vaknar av att mamma ropar. Tvingar mig själv att gå upp. Ramlar tillbaks i sängen. Vaknar femton minuter innan jag ska gå. Orkar inte skynda mig. Kommer försent till NO:n.

Vi byggde högtalare på NO:n. Dom var coola.
Svenska sedan, hade danska först, sedan kollade vi klart på filmen vi började kolla på förra gången. De av oss som inte hade något bättre för sig vill säga. Jag såg i alla fall någon som sov och några som sms:ade. Personligen kollade jag på Gossip Girl i min mp3.

Efter lunchen hade vi orientering. Det var grymt kul. Not.
Jag gillar åarna när jag orienterar, man kan alltid kolla på dem.
Det var delvis därför jag bestämde mig för att ta en genväg genom skogen. Enligt kartan var det en väldigt enkel väg, bara att följa en å fram till eljusspåret.
I verkligheten var det en väldigt tät skog eller soliga, fuktiga platser med hög undervegetation och grenhögar.
Det slog mig när jag hade kommit ungefär så långt in att jag inte såg vägen bakom mig längre att det var det perfekta tillhåller för ormar.
Men envis som jag är kämpade jag på. Efter att ha slagit mig fram genom täta granar, stampat mig fram genom undervegetationen, hoppat fram och tillbaks över ån och klättrat över och under nedfallna träd så kom jag fram till en korsande å och tänkte att jag skulle kolla var jag var.
Jag tog fram kartan och det visade sig att jag hade kommit ungefär en tredjedel av vägen.

När jag äntligen såg spåret igen sprang jag dit med glädjeskutt.
Jag var trött, jag var svettig, jag hade rivsår på hela benen - och det hade tagit ungefär lika lång tid som om jag hade krupit hela spåret runt istället för att gena.
Onödigt tillägg - jag var inte ättenöjd med idrottslektionen idag.

Efter skolan gick Anna och jag till Gustav på lan med honom och Linus och här sitter jag nu.
De två är verkligen wow-nördar, men ag kan inte säga annat än att det har varit väldigt underhållande ikväll.

Linus är en underhållande prick. Här är några citat:

(när vi körde singstar)
"Håll käften och sjung"

"Skaffa flickvän är dyrt"

(Gustav till Linus)
"Okej, jag har tagit dej nu"

(När Gustav healade Linus på wow)
"Jaa, det känns såååå skönt.."